Tankarna som sagt kan snurra så ganska ordentligt periodvis, blandannat när alla man känner och som är yngre än mig dessutom börjar bli gravida.

Självklart är de jättekul och jag är jätteglad för dem, men varje gång får jag en stor klump i hjärtat och tänker när är de våran tur.

Å ja vet våran tur kommer den också, å jag vet att de barnet kommer bli hur älskat som helst.

Men ändå jag har en enorm längtan att få gå 9 månader och få se hur magen växer och får känna bebisens sparkar =(

Jag älskar verkligen gravida magar, och vet ej om de har något med att jag ej kan få egna biologiska barn lr om ja alltid känt så =(

trots att jag och min man vart gifta nu sen i maj har vi fortfarande inte blivit medlemmar lr ställt oss i adoptionskö i någon organisation, då jag får panik bara av att börja läsa allt som ska fixas inför detta. Ringa socialstyrelsen för att få hemutredning och bli godkänd, tänk om man inte ens blir godkänd liksom vad finns de för utväg då. INGEN!!!

Jag har jättebra familj och vänner som ställer upp för mig och min man och det ska ni ha ett STORT TACK för =)

Men ändå så känner jag mig ibland så himla liten på denna jord, för innerst inne är de ju ingen som vet hur de känns förutom jag, men ni ska veta att mina nära och kära betyder verkligen allt för mig.

Sedan så har jag ju tittat på detta program på tv3 som heter drömmen om ett barn, och de känns lite som att de som gör IVF har ju ändå chansen att gå 9 månder och känna bebisen röra på sig i magen, varför tog dem inte upp något om mitt fall, då det är ganska vanligt. men som sagt ja e jätteglad att IVF finns då vi har nära i familjen som genomgått detta =)

Detta är vad jag har att skriva av mig just nu, men de kommer nog mer då det finns massa tankar som bara snurrar runt

//Elin

Hej alla ni som läser detta =)

Funderar på att börja blogga lite om vad som händer i mitt liv igen.

Bland annat min längtan efter att få barn, funderingar osv.

Tack på förhand// Elin